Går på högvarv idag och känner nervositeten komma. Märkt att det inte är så lätt som man tror att säga hej då. Försöker ta vara på varje sekund genom att fika med vänner, kramas någon extra gång och äta finmiddag med familjen. Men jag har också legat och bankat huvudet mot golvet, för det finns nog inget svårare än att packa för en resa på nio månader. Och det är lite svårt att inse att jag har ett nytt hem om två dagar när mina kläder och saker fortfarande ligger utspridda utanför resväskan.
Inatt är dessutom sista natten hemma i min egen säng. Imorgon följer hela familjen med mig till Umeå för redan vid halv nio på söndagsmorgonen så flyger jag till Arlanda. En timme efter landning bär det av till Dublin och vid ett (svensk tid) så kommer jag äntligen få träffa min fantastiska värdfamilj. I Dublin blir det lunch hos min värdmammas syster innan bilresan på två/tre timmar mot mitt nya hem i Athenry. Åh, vad jag längtar!
Och här säger jag hej då på ett tag, vi hörs när jag landat och gjort mig lite hemmastadd.
Förövrigt så kommer jag byta telefonnummer imorgon, så det kommer inte gå att nå mig på mitt nuvarande nummer när jag är i Irland!
Hej!
SvaraRaderaVi hörde att du anlänt som du skulle, och vi anar att du nu kanske kommit hem till huset!
Ska bli spännande att följa din blogg o kanske inlägg på FB?
Hoppas familjen är så bra som du hoppats på!
Kramar från oss alla i Sörfors
Hej! Hur går det? Vi är så nyfikna så vi håller på att spricka och så hör vi att du är utan internet några dagar till... Suck! Vi vill ju veta hur allt är.
SvaraRaderaKram från Sörfors