Jessica´s Communion Day

Söndag den 18 maj hade Jessica sin ‘First Holy Communion’, alltså hennes första nattvard. Irländarna är för det mesta katoliker vilket är anledningen till varför vi inte har denna tradition i Sverige. Det var lite krångligt för mig i början att förstå mig på denna ceremoni som inte betyder något för mig men som, för irländarna, betyder lika mycket som att gifta sig. Så hur går en ’Communion Day’ till då?

- Pojkarna och flickorna är ungefär 8 år och går i 2nd class. Man jobbar jättemycket med sin Communion Day i skolan då skolorna fortfarande är katolska och ej neutrala som i Sverige.
- Flickorna bär mini-bröllopsklänningar som måste vara vita. Sen är tiara, slöja, handskar, klackeskor, smink och handväska frivilligt men ju mer desto bättre tycker irländarna. Pojkarna bär kostym men har inte alls lika höga krav på formell klädsel som flickorna.

- Man får inte glömma sin Communion-bok som man ärligt talat endast ska fotas med (läser den inte ens vad jag vet om).
- Ceremonin i kyrkan är rätt så lång och prästen pratar mycket. Det sjungs även. Och så tar barnen ju sin ‘First Holy Communion’ (nattvard) med sina föräldrar. Fotografering är ej tillåten.
- När det är slut i kyrkan fotograferas barnen klassvis och så minglar man runt med andra föräldrar och släktingar som kommit för att titta.
- I en hel månad i förväg har man städat huset från topp till tå. I en hel vecka i förväg har man börjat handla och dekorera. Och kvällen före gör man allt man skjutit på.
- För när det är slut i kyrkan så samlas vänner och släktingar i bestämd lokal (i vårt fall hemma) för att äta gott och dricka gott. Barnet som tagit sin communion får kuvert med lyckoönskingar och jättemycket pengar i av alla de känner. Jättemycket pengar (som traditionellt sätts in på ett sparkonto och som de får öppna på deras 18årsdag) Och den här “festen” ska vara häftig, häftigare, häftigast. Till oss kom det en glassbil lagom efter maten som både barn och vuxna uppskattade. Sen sjöngs och spelades det mycket, togs foton, pratades och var sådär mysigt som det blir när man är med irländare. Och när alla gått somnade jag och Jenni i soffan medan Kevin såg på TV sådär sent på natten.

Och det var en helt underbar dag om jag ska vara ärlig. Det handlade om att ha kul och njuta. Att lyssna på riktig live-musik i matsalen och bara släppa taget om all oro för en kväll. Jag kämpade samtidigt som Kevin och Jennifer för att få detta att bli bra men jag delade aldrig deras psykiska oro. För dem är en dag som denna otroligt viktigt, och att se dem göra allt de bara kan för Jessica skull var fint att se. Och att de sedan fick en hel kväll av total glädje kändes så bra. Men mest av allt var det lilla, söta, rara Jessica som oroat sig i flera månader över sin dag. Och hon kunde inte haft det bättre.